Svenska Livräddningssällskapet

SLS SLS Meny

Varför vi lär oss simma

Varför lär vi oss simma?

Under ett par år har den vanligaste frågan från journalister och i samband med olika föreläsningar varit:

-Vilket simsätt ska barnen lära sig först?

Frågan om crawl eller bröstsim har, enligt mitt sätt att se det, blivit en fråga om påvens skägg. I stället bör frågan ställas:

-Varför ska vi lära oss simma?

Frågan om simsätt har stundom rört upp starka känslor hos enskilda och hos organisationer som sysslar med simning som rekreation, tävling eller för att öka säkerheten. Utifrån vilken uppgift organisationen har frågan stött och blötts utan att man har kommit fram till ett entydigt svar. Det kanske är så enkelt, att det inte finns ett enkelt svar på frågan.

Vilket simsätt ska barnen lära sig

Om vi utgår ifrån syftet med kunskapen simning så skriver Skolverket följande om ämnet simning. 

Simning och lekar i vatten är en del av undervisningen i ämnet Idrott och hälsa. Att kunna simma är viktigt för att kunna utnyttja hav och sjö samt för att förhindra olyckor. När eleverna går ut årskurs sex ska de kunna simma minst 200 meter och hantera nödsituationer vid vatten.

Undervisningen börjar redan i årskurs 1-3. Eleverna ska då utveckla sin vattenvana genom att leka i vatten och göra övningar. De ska träna på att balansera och flyta, samt att simma i mag- och ryggläge. I årskurserna 4–6 ligger betoningen mer på att utveckla simförmågan. Inom årskursintervallerna kan skolan välja när undervisningen ska ske.

För att få godkänt betyg i årskurs sex, alltså minst betyget E, ska en elev:

  • kunna simma 200 meter varav 50 meter i ryggläge
  • kunna hantera nödsituationer vid vatten med hjälpredskap under olika årstider.

Simkunnighet i fokus

Kursplanen anger att eleverna ska kunna simma i mag- och ryggläge men pekar inte ut några särskilda simsätt. Läraren får välja vilka simsätt som lärs ut.

Det viktiga är att eleverna lär sig simma och att klara olika situationer vid vatten. Eleven ska kunna få godkänt betyg oavsett vilket sätt han eller hon simmar på.

Badvett och säkerhet

Eleverna ska också få kunskaper om risker och säkerhet genom undervisningen. De ska då lära sig hur man ska bete sig när man badar vid stranden eller i badhuset, till exempel att man inte ska bada ensam. Det kan också handla om att lära sig var man kan och inte kan dyka.

I årskurserna 4–6 ska eleverna också lära sig att hantera nödsituationer vid vatten med hjälpredskap. Den grundläggande principen är att alltid använda någon form av hjälpredskap vid nödsituationer. 

I årskurserna 4–6 innebär det att de ska få lära sig att agera med hjälp av till exempel livboj eller livlina.  I årskurserna 7–9 handlar undervisningen om hur man agerar med hjälp av det som finns till hands, exempelvis en trädgren.

Tydligt säkerhetsfokus

Av Skolverkets skrivning framgår klart att syftet med simkunnighetskravet är säkerhet och trygghet för den enskilde. Troligen har diskussionen uppkommit utifrån ett missförstånd. Det har vid olika tillfällen hänvisats till Australien och att man där lär ut crawl som första simsätt. Detta är inte riktigt sant. Även i Australien ser man i första hand simkunnighet som en säkerhetsfråga.

Många barn omkommer genom drunkning i Australien. Fler än 50 barn i åldrarna 0-17 år drunknar varje år och ett av fem barn lämnar grundskolan utan att kunna simma. I Australien har man därför bl.a. ett program för att lära barn vattenvana redan från två års ålder. Alltså, tanken är inte att barnen ska kunna simma något speciellt simsätt. De ska ges en vattenvana som hjälper dem klara sig om de skulle hamna i vatten ofrivilligt.

I Australien finns väldigt många trädgårdspooler och det är där barn ofta drunknar. Även i detta land, liksom i Sverige, finns det krav på staket och låsta grindar men det hjälper inte. Barn utan vattenkunskap drunknar ändå.

Vad lär man då dessa barn från två års ålder. Ja, inte är det några simsätt även om de ibland kallar dem för det.

Barnen får lära sig ramla i vattnet, ta sig till ytan och kravla sig in till kanten där de föll i. Det är är någonstans här missuppfattningen troligen uppkommit. Kravla eller fritt översatt, crawl. 

Väl vid kanten går de så kallad ”apgång” med hjälp av händerna till närmsta stege där de kan ta sig upp. 

Hur de tar sig fram i vattnet är inte det väsentliga. Det viktiga är att de gör det. Övningarna, som sedan 2002 ingår i Svenska livräddningssällskapets utbildning för barn från två år, syftar till att ge barnen vattenvana.

Flyta och orientera

Barnen får lära sig flyta och att orientera sig i vatten. De lär sig att det inte är farligt att få huvudet under vattenytan det gäller bara att ta sig upp. De lär sig att förflytta sig i vatten. Hur de gör det är underordnat. Ibland kravlar de sig fram, några tar sig fram med något som kan liknas vid delfinkickar. 

Att kalla dessa sätt att ta sig fram för simsätt är inte rätt även om vi i SLS använder benämningarna vid olika övningar.

Svaret på frågan

Frågan är alltså, som jag ser det, inte vilket simsätt barnen ska lära sig i simskolan, utan vad syftet är. För oss i Svenska livräddningssällskapet borde det inte råda något tvivel om vad vi vill uppnå. Det är bara att titta i våra stadgars ändamålsparagraf.

Svenska Livräddningssällskapet (SLS) har genom sin riksomfattande organisation till ändamål

  • att främja allmän SIMKUNNIGHET
  • att verka för utbredd kunnighet i LIVRÄDDNING
  • att propagera för SÄKERHET vid friluftslivsaktiviteter och annan verksamhet i anslutning till vatten och isar.

För mig råder det inget tvivel. Vi lär ut simkunnighet för att ge varje människa möjlighet att klara sig själv och vid behov kunna hjälpa någon i vattnet som hamnat i nöd.

Vad är målet

Målet måste vara att ge kunskap som gör att var och en kan känna trygghet och klara sig om man ofrivilligt skulle hamna i vattnet. Varje enskild ska också ha den kunskap och färdigheter som behövs för att kunna bistå någon som hamnat i nöd i vattnen. Bröstsim och liksidigt ryggsim ger dessa möjligheter vilket inga andra simsätt gör. Dessa simsätt måste därför vara det slutgiltiga kunskapsmålet.

Detta är något som jag tycker även skolans läroplan entydigt pekar på.

Anders Wernesten