Svenska Livräddningssällskapet är en medlemsorganisation och består av 20 självständiga regionförbund, 9 lokalföreningar och en centralorganisation. Några av regionförbunden har anställd personal men de flesta drivs ideellt av eldsjälar.

Årsmötet beslutar

Årsmötet är organisationens högsta beslutande organ. Vid årsmötet väljs Svenska Livräddningssällskapets styrelse som leder verksamheten. Styrelsen består av ordförande, två vice ordförande och sex övriga ledamöter.

Styrelse och råd

Styrelsen som väljs vid Svenska Livräddningssällskapets årsmöte och består av ordförande, 1;e vice ordförande, 2:e vice ordförande och sex ledamöter.

Till kansliets och styrelsens hjälp finns det tre råd; Simkunnighetsrådet, Livräddningsrådet och Säkerhetsrådet. Råden är stödjande organ till kansliet och styrelsen. De är specialister inom sina områden och arbetar med att utveckla viktiga frågor som rör hela Svenska Livräddningssällskapet. Råden utses av Svenska Livräddningssällskapets huvudstyrelse.

Centralt kansli

Den löpande verksamheten hanteras av det centrala kansliet. Där finns generalsekreteraren tillsammans med ekonomi, marknad och kommunikation, webshop, administration, områdesansvariga och projektledare.

Styrelse för riksorganisationen

kontakt: ordforande@sls.a.se

Ordförande

Anders Jacobsson

1:e vice ordförande  

Tanja Havstorm

2:e vice ordförande  

Klaus Heinsvik

Ledamöter

Anette Yngvesson-Hjort

Helene Brinkenfeldt

Per Svanberg

Stephan Svenning

Thed Stjerneklev

Tomas Stålmarck

Valberedning

kontakt: valberedningen@sls.a.se

Sammankallande 

Martin Fehne

Ledamöter

Camilla Wikland

Marie-Louise Örn-Lagerqvist

Svenska Lifräddningssällskapet, SLRS, bildades den 28 november 1898 på Stockholms slott. Anledningen till SLRS bildande var det stora antal människor som omkom genom drunkning i Sverige under slutet av 1800-talet, nära 1100 personer per år. Könsfördelningen var mycket ojämn, av de drunknade var 87 % män och 13 % kvinnor. Nära 250 av de som förolyckades var barn under tio år. Antalet omkomna per 100 000 var vid slutet av 1800-talet 22 personer. Nu, hundra år senare är denna siffra nere i 0,9 personer per 100 000 invånare. År 1899 genomfördes en undersökning för att klarlägga simkunnigheten bland Sveriges skolungdom. Undersökningen visade att bara 12 % av dessa kunde simma. Mot denna bakgrund var det naturligt att SLRS i början kom att koncentrera sin verksamhet på att utbilda simlärare och få till stånd simskolor över hela Sverige.

Den allmänna simkunnigheten

I början av seklet kom rapporter om hur man lyckats att genomdriva övningar i torrsim i folkskolans lägre klasser. Från Västerås rapporterades 1911 att man infört den första obligatoriska simundervisningen för stadens folkskolebarn. Första året deltog över 400 barn och resultatet blev att 85 % av dessa blev mer eller mindre simkunniga. Verksamheten koncentrerades nu på skolans ansvar för den allmänna simundervisningen och kommunernas ansvar vad gäller förutsättningar och resurser för undervisningen.

Årligt simkunnighetsprov

År 1920 blev torrsimning obligatorisk i alla folkskolor där gymnastik utövades. Samma år skrevs en framställning om att årliga simkunnighetsprov med anteckningar om detta på terminsbetygen borde införas i folkskolan. SLRS verksamhet stabiliserades och material och entydiga bestämmelser för simutbildning samt utbildning i livräddning togs fram. Även för islivräddning utvecklades metoder och anvisningar. Med den utbredda insikten om badets nytta för folkhälsan och simkunnighetens roll som medborgerlig rättighet och skyldighet växte kommunernas intresse för att skaffa sig lämpliga badanläggningar under 20-talet.

Ett bad i varje kommun

Arbetet med den allmänna simkunnighetens utbredning stod i centrum. Det som uppnåtts bl a i samarbetet med skolmyndigheterna befästes nu genom att man förde fram simlärarutbildningen i främsta rummet. Som en röd tråd genom hela 20- och 30-talen och även långt framöver löper SLRS vilja att förmå kommunerna att leva upp till parollen, Varje kommun sitt eget simbad. De korta somrarna, stegrade hygieniska krav i samhället samt inte minst vattenföroreningarna - vattentoaletterna hade en stor skuld i detta - gjorde att intresset för simhallar med bad och simträning året runt ökade. De mera specifika livräddningsmomenten i sällskapets verksamhet fick också sin del av uppmärksamhet och bearbetning. Information gavs om hur man kunde träna livräddning i hemmet och i skolan. Livräddningsdiplom togs fram och metoderna för återupplivning blev nu föremål för vetenskaplig granskning och debatt.

Isräddning från 1920-talet

Drunkningsolyckorna vintertid föll utanför ramen för SLRS verksamhet till början av 1920-talet, då iskunnighet upptogs på arbetsprogrammet. Propagandan inriktades i första hand på skolan. En handledning i islivräddning utarbetades och arbetsritningar för tillverkning av räddningsmateriel - ispik och isdubbar - i skolslöjden togs fram.

Simningens dag och simborgarmärket

Simfrämjandet bildas År 1935 händer något mycket betydelsefullt för svensk simning. Det är i mars detta år som Riksföreningen för Simningens Främjande eller - i dagligt tal - Simfrämjandet bildas. Tanken var att Simfrämjandet skulle överta Svenska Simförbundets propagandaverksamhet, så att förbundet i framtiden helt kunde ägna krafterna åt sin huvuduppgift, den rent tävlingsmässiga simsporten. Simningens Dag - en dag för simborgarprov - introduceras. Simborgarmärket hade dock sett dagens ljus redan året innan, 1934. Simborgarmärket har fram till idag har sålts i fler än 6,5 miljoner exemplar. De två organisationernas, SLRS och Simfrämjandets, verksamhetsområden kom under dessa år att alltmera beröra varandra. För många stod det klart att ett samgående skulle medföra ökad effekt. Tre riksorganisationer, med delvis sammanfallande mål var minst en för mycket. I början av 1970-talet var tiden mogen för en förändring. Den 1 januari 1973 går så SLRS och Simfrämjandet samman och Svenska Livräddningssällskapet Simfrämjandet bildas. 1990 förkortas namnet till Svenska Livräddningssällskapet.

Ladda ner stadgarna >>

Verksamhetsberättelse 2023 (pdf)

Verksamhetsberättelse 2022 (pdf)

Verksamhetsberättelse 2021 (pdf) 

Verksamhetsberättelse 2020 (pdf) 

Verksamhetsberättelse 2019 (pdf) 

Verksamhetsberättelse 2018 (pdf) 

Verksamhetsberättelse 2017 (pdf) 

Svenska Livräddningssällskapet och Allemansrätten

Allemansrätten är avgörande för friluftsliv och turism, den ger oss tillgång till naturen och att vi kan ta del av det som naturen erbjuder. Allemansrätten gäller både på land samt i, på och vid vatten. Du får bada vid stränder, åka båt nästan överallt, förtöja och övernatta något dygn i båten. Målet för friluftslivspolitiken är att stödja människors möjligheter att vistas i naturen och utöva friluftsliv på allemansrättsliggrund. Inte störa – inte förstöra. Genom Svenska Livräddningssällskapets Nollvision, ett Sverige fritt från drunkning, ser vi att organisationen har en stark koppling till att sprida kunskap om vattenvana, simkunnighet och livräddning, det vi sammanfattar med begreppet vattenkompetens, till aktörer inom friluftslivet som verkar i, på och vid vatten. Det utgör grunden för ett tryggare friluftsliv.

Ett rikt friluftsliv är viktigt för hela Sverige. Friluftslivet har en positiv inverkan på folkhälsan, det ger en god naturförståelse och bidrar även till den Sveriges utveckling. Intresset för friluftsliv har ökat de senaste åren och det har även skapats nya aktivitetsformer som nyttjar friluftsområdena, som till exempel paddling av stand Up Paddelboard, vinterbadare och swimrun (spring – simma – spring). Fler människor har genom det ökade intresset kommit i kontakt med vatten genom friluftslivet. Vatten är fantastiskt! Det skapar inte bara förutsättningar för liv och mänsklig kulturell utveckling, det är också en källa till härliga aktiviteter, glädje, njutning, inspiration och inte minst lugn och ro. Miljöer som ger sådana rikedomar bör vi vara rädda om och uppmuntra fler att ta del av. Vi är lyckligt lottade i Sverige som har så mycket fin natur med vatten runt omkring oss. Samtidigt är vatten skoningslöst. Många människor drunknar varje år och varje enskilt fall är en stor tragedi. Genom enträget arbete, ökad kunskap och säkrare miljöer kan drunkningstalet sänkas.

I en undersökning (MSB, 2010), Drunkningsförebyggande arbete – kommunenkät, MSB237) 2010 visade det sig att mindre än hälften av landets kommuner arbetade med dokumenterade åtgärder för ökad säkerhet i och vid vatten.

Den 28 april 2021 antog FN:s generalförsamling en resolution om drunkning.

Resolutionen är en reaktion på en vanlig dödsorsak. Enligt världshälsoorganisationen WHO omkommer årligen mer än 275 000 personer i drunkning i världen, 90 procent av dem i låg- och medelinkomstländer. I vissa länder är drunkning den vanligaste dödsorsaken bland barn upp till 5 år. Utgångspunkten är den sedan 2003 internationellt vedertagna definitionen av drunkning: att drabbas av en livshotande syrebrist efter att ha andats ned vätska i lungorna. Mellan 2003 och 2017 drabbades årligen i genomsnitt 440 personer av drunkningsolyckor i Sverige. Hälften av personerna omkom och hälften vårdades för skador som i många fall gett bestående men för livet.

I Sverige har vi cirka 2700 friluftsbad, år 2022 var det endast ett 20-tal av dessa bemannade med någon form av personal med uppgift att tillgodose säkerheten i, på och vid vattnet. Sommaren 2022 (juni-augusti) omkom det 48 personer genom drunkning i samband med bad. Fyra av dessa personer hade inte ens fyllt 18 år. Femton av dödsolyckorna inträffade på ett friluftsbad.

Barn, ungdomar, människor omkommer genom drunkning, i dag, i Sverige, i sammanhang som endast borde vara förknippade med glädje, nyfikenhet, livsbejakande framtidstro. Detta inträffar samtidigt som vi vet att det finns kunskap, verktyg och metoder för att förhindra detta vårdslösa slöseri av människoliv. Det går att förändra och vi kommer behöva göra det tillsammans.

För att friluftslivet vid vatten ska kunna nås av alla behövs det tillgänglighets anpassas så att alla kan nå vattnet, med eller utan funktionsvariation samt oavsett ålder. Det behöver finnas information som är lättillgängligt, även för de som inte har svenska som modersmål. Om våra friluftsbad hade liknande uppbyggnad med information, tillgänglighet och utrustning skulle det underlätta för många att kunna komma i kontakt med friluftsliv vid vatten. För att få allmänheten till ett tryggare friluftsliv som inkluderar bad skulle vi vilja förebygga på våra friluftsbad genom att hjälpa allmänheten med risker, bevakning, information samt delge kunskap om vattensäkerhet. Vi vill öka hållbarheten på våra stränder med fokus på information och natur. Det ställer krav på att kommunerna har kontroll på deras vattenkvalitet, miljö, säkerhet och service.

Av de cirka 2 miljoner som verkar inom friluftslivet är Svenska Livräddningssällskapet en starkt bidragande aktör som utgör en unik drivkraft och är ledande inom vattensäkerhetsarbetet. Allt sedan organisationen bildades 1898 har medlemmar genomfört sina uppdrag i utomhusmiljö och därmed bidragit till en positiv utveckling av folkhälsa och ett rikare friluftsliv. Bland annat genom att främja ökad simkunnighet, verka för en utbredd kunskap om livräddning och propagera för ett förebyggande vattensäkerhetsperspektiv.

Svenska Livräddningssällskapet vill och kan bidra till det övergripande friluftspolitiska målen, och är en naturlig aktör som bidrar med grunderna till ett tryggare och säkrare friluftsliv i, på och vid Sveriges vatten, genom att stärka individen och samhället med vattenkompetens, så som vattenvana, simkunnighet och livräddning.

Alla har rätt till kunskap om vattensäkerhet, för ett Sverige fritt från drunkning.

Svenska Livräddningssällskapet samverkar tillsammans med Svenskt Friluftsliv och Generation Pep under Allemansrättens dag den 20 september. Läs mer på Svenskt Friluftsliv hemsida

Livräddning, simkunnighet och vattensäkerhet är internationella angelägenheter och Svenska Livräddningssällskapets värderingar, arbetssätt och mål bygger på internationell standard och gränsöverskridande samarbeten.

International Life Saving Federation

Som en grundbult, är Svenska Livräddningssällskapet medlemmar i International Life Saving Federation (ILS), som är den världsomspännande sammanslutning som ansvarar för livräddning. ILS arbetar med förebyggande av drunkningsolyckor, vattensäkerhet, livräddning, livräddare och sport kring livräddning. Ofattbara 1 200 000 personer dör varje år i drunkningsolyckor i världen, vilket motsvarar en person var trettionde sekund. ILS har över 100 st medlemsorganisationer.

Drunkningssiffrorna i världen är häpnadsväckande och en byggsten i våra mål  att bekämpa drunkning och vattenrelaterade olyckor. ILS arbetar för närvarande med en fyraårsplan, där b.l.a. drunkning bland barn och arbete med att säkerställa ”best practice” är två centrala målsättningar.

Vi har sedan mycket länge ett starkt anseende i de internationella sammanhangen och ligger i framkant inom många frågor och områden. De sex strategiska mål som antagits av ILS och International Life Saving Federation Europe (ILSE) utgör grunden för vårt nationella strategiska arbete och ger oss fokus för det viktiga internationella samarbetet. ILS mål ”En värld fri från drunkningar” är centralt i vårt nationella arbete.

Svenska Livräddningssällskapet är representerade Management and Communication Commission, Drowning Prevention Commission, Rescue Commission och Sport Commission. Vi har ett ansvar för att fortsätta det viktiga och givande arbetet inom ILS och ILSE och vi ser det som en självklarhet att vi är aktiva inom båda sammanslutningarna. Om vi, med vår kunskap och erfarenhet, kan bidra till att minska antalet drunknade världen över så är det mer eller mindre vår plikt att vara aktiva inom det världsomfattande drunkningsförebyggande arbetet.

Läs mer om det internationella arbetet

Besök ILS hemsida för mer information om det internationella arbetet och dess arbetsområden.

Besök ILSE hemsida för mer information om samarbetet i Europa.

Samarbete mellan de nordiska livräddningsorganisationerna

Idag finns många aktörer på marknaden som på ena eller andra sättet jobbar med livräddande verksamhet. För att på bästa sätt säkerställa en fortsatt utveckling inom vattensäkerhetsområdet i norden samarbetar livräddningsorganisationerna i Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island. Vi tar del av varandras arbete inom utbildning, forskning, undersökningar och mycket mer.

Läs mer om de nordiska livräddningsorganisationerna på deras hemsidor

Norge

Finland

Danmark

Island