Det här är Svenska Livräddningssällskapet

Svenska Livräddningssällskap är en ideell organisation som arbetar för en ökad säkerhet vid våra vatten och isar. Vi har funnits sedan slutet av 1800-talet och vi består av 24 självständiga regionförbund, 10 lokalföreningar och en centralorganisation. I våra stadgar står att vi ska arbeta inom tre områden;simkunnighet, livräddning och säkerhet.

Vår vision

Vi har en lång och gedigen historia bakom oss, och våra förmanande ord och pekpinnar har genom åren räddat många människor från att mista livet genom drunkning. Idag är säkerhet och kunskap fortfarande våra starkaste verktyg för att nå vår vision; noll drunknade, men vårt förhållningssätt till hur vi ska lyckas har förändrats.

Uppmuntra istället för att hindra

För att uppnå vår vision ska vi inte hindra människor från att vistas i närheten av vatten – vi ska istället uppmuntra dem att skaffa den kunskap de behöver för att kunna känna sig trygga. Trygghet skapar frihet!

Vår värdegrund

Vår värdegrund är vår gemensamma plattform och består av värdeord som beskriver hur vi ska agera och uppfattas. Värdeorden driver oss framåt mot visionen och våra mål, gör oss synliga och hjälper oss att fatta beslut i vardagen.

Humanitet

Vårt sätt att tänka och handla präglas av förstående av och medkänsla med andra människor. Vi står för människovänlighet och välvilja.

Gemenskap

Vi strävar emot att alla ska ingå i en positiv och levande gemenskap som ger trygghet och glädje i vardagen. Vi står för att det finns en öppenhet och tydlighet i vårt sätt att bemöta och kommunicera.

Respekt

Vi bemöter varje människa med respekt för den unika person hon/han är. Vårt samspel med andra människor präglas av värme och lyhördhet.

Engagemang

Vi drivs av och existerar tack vare vårt engagemang. Vi finns till för att tillvarata och utveckla det ideella engagemanget.

Hur organisationen är uppbyggd

Svenska Livräddningssällskapet består av 24 självständiga regionförbund och en centralorganisation. Några av regionförbunden har anställd personal men de flesta drivs ideellt av eldsjälar. 

Årsmötet beslutar

Årsmötet är organisationens högsta beslutande organ. Vid årsmötet, som arrangeras av ett regionförbund, väljs Svenska Livräddningssällskapets styrelse som leder verksamheten. Styrelsen består av ordförande, vice ordförande och sju övriga ledamöter.

Styrelse och råd

Styrelsen som väljs vid Svenska Livräddningssällskapets årsmöte och består av ordförande, 1;e vice ordförande, 2:e vice ordförande och sex ledamöter. 

Till kansliets och styrelsens hjälp finns det tre råd; Simkunnighetsrådet, Livräddningsrådet och Säkerhetsrådet. Råden är stödjande organ till kansliet och styrelsen. De är specialister inom sina områden och arbetar med att utveckla viktiga frågor som rör hela Svenska Livräddningssällskapet. Råden utses av Svenska Livräddningssällskapets huvudstyrelse.

Centralt kansli

Den löpande verksamheten hanteras av det centrala kansliet. Där finns generalsekreteraren tillsammans med ekonomi, marknad och kommunikation, webshop, administration, områdesansvariga och projektledare.

Svenska Livräddningssällskapets stadgar

Vår historia

Svenska Lifräddningssällskapet, SLRS, bildades den 28 november 1898 på Stockholms slott. Anledningen till SLRS bildande var det stora antal människor som omkom genom drunkning i Sverige under slutet av 1800-talet, nära 1100 personer per år. Könsfördelningen var mycket ojämn, av de drunknade var 87 % män och 13 % kvinnor. Nära 250 av de som förolyckades var barn under tio år. Antalet omkomna per 100 000 var vid slutet av 1800-talet 22 personer. Nu, hundra år senare är denna siffra nere i 0,9 personer per 100 000 invånare. År 1899 genomfördes en undersökning för att klarlägga simkunnigheten bland Sveriges skolungdom. Undersökningen visade att bara 12 % av dessa kunde simma. Mot denna bakgrund var det naturligt att SLRS i början kom att koncentrera sin verksamhet på att utbilda simlärare och få till stånd simskolor över hela Sverige.

Den allmänna simkunnigheten

I början av seklet kom rapporter om hur man lyckats att genomdriva övningar i torrsim i folkskolans lägre klasser. Från Västerås rapporterades 1911 att man infört den första obligatoriska simundervisningen för stadens folkskolebarn. Första året deltog över 400 barn och resultatet blev att 85 % av dessa blev mer eller mindre simkunniga. Verksamheten koncentrerades nu på skolans ansvar för den allmänna simundervisningen och kommunernas ansvar vad gäller förutsättningar och resurser för undervisningen.

Årligt simkunnighetsprov

År 1920 blev torrsimning obligatorisk i alla folkskolor där gymnastik utövades. Samma år skrevs en framställning om att årliga simkunnighetsprov med anteckningar om detta på terminsbetygen borde införas i folkskolan. SLRS verksamhet stabiliserades och material och entydiga bestämmelser för simutbildning samt utbildning i livräddning togs fram. Även för islivräddning utvecklades metoder och anvisningar. Med den utbredda insikten om badets nytta för folkhälsan och simkunnighetens roll som medborgerlig rättighet och skyldighet växte kommunernas intresse för att skaffa sig lämpliga badanläggningar under 20-talet.

Ett bad i varje kommun

Arbetet med den allmänna simkunnighetens utbredning stod i centrum. Det som uppnåtts bl a i samarbetet med skolmyndigheterna befästes nu genom att man förde fram simlärarutbildningen i främsta rummet. Som en röd tråd genom hela 20- och 30-talen och även långt framöver löper SLRS vilja att förmå kommunerna att leva upp till parollen, Varje kommun sitt eget simbad. De korta somrarna, stegrade hygieniska krav i samhället samt inte minst vattenföroreningarna - vattentoaletterna hade en stor skuld i detta - gjorde att intresset för simhallar med bad och simträning året runt ökade. De mera specifika livräddningsmomenten i sällskapets verksamhet fick också sin del av uppmärksamhet och bearbetning. Information gavs om hur man kunde träna livräddning i hemmet och i skolan. Livräddningsdiplom togs fram och metoderna för återupplivning blev nu föremål för vetenskaplig granskning och debatt.

Isräddning från 1920-talet

Drunkningsolyckorna vintertid föll utanför ramen för SLRS verksamhet till början av 1920-talet, då iskunnighet upptogs på arbetsprogrammet. Propagandan inriktades i första hand på skolan. En handledning i islivräddning utarbetades och arbetsritningar för tillverkning av räddningsmateriel - ispik och isdubbar - i skolslöjden togs fram.

Simningens dag och simborgarmärket

Simfrämjandet bildas År 1935 händer något mycket betydelsefullt för svensk simning. Det är i mars detta år som Riksföreningen för Simningens Främjande eller - i dagligt tal - Simfrämjandet bildas. Tanken var att Simfrämjandet skulle överta Svenska Simförbundets propagandaverksamhet, så att förbundet i framtiden helt kunde ägna krafterna åt sin huvuduppgift, den rent tävlingsmässiga simsporten. Simningens Dag - en dag för simborgarprov - introduceras. Simborgarmärket hade dock sett dagens ljus redan året innan, 1934. Simborgarmärket har fram till idag har sålts i fler än 6,5 miljoner exemplar. De två organisationernas, SLRS och Simfrämjandets, verksamhetsområden kom under dessa år att alltmera beröra varandra. För många stod det klart att ett samgående skulle medföra ökad effekt. Tre riksorganisationer, med delvis sammanfallande mål var minst en för mycket. I början av 1970-talet var tiden mogen för en förändring. Den 1 januari 1973 går så SLRS och Simfrämjandet samman och Svenska Livräddningssällskapet Simfrämjandet bildas. 1990 förkortas namnet till Svenska Livräddningssällskapet.

Verksamhetsberättelse 2017