Svenska Livräddningssällskapet

SLS SLS Meny

Vår historia

Svenska Lifräddningssällskapet, SLRS, bildades den 28 november 1898 på Stockholms slott. Anledningen till SLRS bildande var det stora antal människor som omkom genom drunkning i Sverige under slutet av 1800-talet, nära 1100 personer per år. Könsfördelningen var mycket ojämn, av de drunknade var 87 % män och 13 % kvinnor. Nära 250 av de som förolyckades var barn under tio år.
Antalet omkomna per 100 000 var vid slutet av 1800-talet 22 personer. Nu, hundra år senare är denna siffra nere i 0,9 personer per 100 000 invånare. År 1899 genomfördes en undersökning för att klarlägga simkunnigheten bland Sveriges skolungdom. Undersökningen visade att bara 12 % av dessa kunde simma. Mot denna bakgrund var det naturligt att SLRS i början kom att koncentrera sin verksamhet på att utbilda simlärare och få till stånd simskolor över hela Sverige.

Den allmänna simkunnigheten

I början av seklet kom rapporter om hur man lyckats att genomdriva övningar i torrsim i folkskolans lägre klasser. Från Västerås rapporterades 1911 att man infört den första obligatoriska simundervisningen för stadens folkskolebarn. Första året deltog över 400 barn och resultatet blev att 85 % av dessa blev mer eller mindre simkunniga. Verksamheten koncentrerades nu på skolans ansvar för den allmänna simundervisningen och kommunernas ansvar vad gäller förutsättningar och resurser för undervisningen.

Årligt simkunnighetsprov

År 1920 blev torrsimning obligatorisk i alla folkskolor där gymnastik utövades. Samma år skrevs en framställning om att årliga simkunnighetsprov med anteckningar om detta på terminsbetygen borde införas i folkskolan. SLRS verksamhet stabiliserades och material och entydiga bestämmelser för simutbildning samt utbildning i livräddning togs fram. Även för islivräddning utvecklades metoder och anvisningar. Med den utbredda insikten om badets nytta för folkhälsan och simkunnighetens roll som medborgerlig rättighet och skyldighet växte kommunernas intresse för att skaffa sig lämpliga badanläggningar under 20-talet.

Ett bad i varje kommun

Arbetet med den allmänna simkunnighetens utbredning stod i centrum. Det som uppnåtts bl a i samarbetet med skolmyndigheterna befästes nu genom att man förde fram simlärarutbildningen i främsta rummet. Som en röd tråd genom hela 20- och 30-talen och även långt framöver löper SLRS vilja att förmå kommunerna att leva upp till parollen, Varje kommun sitt eget simbad. De korta somrarna, stegrade hygieniska krav i samhället samt inte minst vattenföroreningarna - vattentoaletterna hade en stor skuld i detta - gjorde att intresset för simhallar med bad och simträning året runt ökade. De mera specifika livräddningsmomenten i sällskapets verksamhet fick också sin del av uppmärksamhet och bearbetning. Information gavs om hur man kunde träna livräddning i hemmet och i skolan. Livräddningsdiplom togs fram och metoderna för återupplivning blev nu föremål för vetenskaplig granskning och debatt.

Isräddning från 1920-talet

Drunkningsolyckorna vintertid föll utanför ramen för SLRS verksamhet till början av 1920-talet, då iskunnighet upptogs på arbetsprogrammet. Propagandan inriktades i första hand på skolan. En handledning i islivräddning utarbetades och arbetsritningar för tillverkning av räddningsmateriel - ispik och isdubbar - i skolslöjden togs fram.

Simningens dag och simborgarmärket

Simfrämjandet bildas År 1935 händer något mycket betydelsefullt för svensk simning. Det är i mars detta år som Riksföreningen för Simningens Främjande eller - i dagligt tal - Simfrämjandet bildas. Tanken var att Simfrämjandet skulle överta Svenska Simförbundets propagandaverksamhet, så att förbundet i framtiden helt kunde ägna krafterna åt sin huvuduppgift, den rent tävlingsmässiga simsporten. Simningens Dag - en dag för simborgarprov - introduceras. Simborgarmärket hade dock sett dagens ljus redan året innan, 1934. Simborgarmärket har fram till idag har sålts i fler än 6,5 miljoner exemplar. De två organisationernas, SLRS och Simfrämjandets, verksamhetsområden kom under dessa år att alltmera beröra varandra. För många stod det klart att ett samgående skulle medföra ökad effekt. Tre riksorganisationer, med delvis sammanfallande mål var minst en för mycket. I början av 1970-talet var tiden mogen för en förändring. Den 1 januari 1973 går så SLRS och Simfrämjandet samman och Svenska Livräddningssällskapet Simfrämjandet bildas. 1990 förkortas namnet till Svenska Livräddningssällskapet.